Hemlösas Tidning
Homeless Newspaper

JesuS is the King of kings

En dag på väg till kyrkan / Jesus kom till Hemlösas matkö

Kvällen innan jag la mig tänkte jag på den kommande dagen när jag skulle gå till kyrkan. Jag funderade på vad jag skulle göra där, vem jag möjligtvis skulle träffa, vad vi skulle prata om och vad jag skulle säga för att det skulle uppfattas som rätt och snällt.

Men det som är rätt sagt är inte alltid snällt, och det som är snällt sagt är inte alltid rätt.

Skulle jag kanske hitta en ny vän? Sådana tankar snurrade i mitt huvud, blandat med en känsla av spänning och nyfikenhet.

Innan jag somnade bad jag

Vår FADER DU Som är i Himlarna

Låt DITT namn blir helgat, låt DITT rike komma,

Låt DIN vilja ske på jorden så som i himlarna. Ge oss idag det  bröd som vi behöver. Förlåt oss våra synder liksom vi har förlåtit de som står i skuld till oss.

Inled oss inte i frestelse, utan fräls oss från det onda. DITT är riket, DIN är makten och äran i evighet. Amen.”

Mitt i natten drömde jag.

Jag drömde att jag var en liten pojke som sprang omkring i skogen och på landet. Sedan såg jag en gammal kyrka varifrån ett ljus strålade ut. Jag närmade mig kyrkan och när jag kom in såg jag en man med långt skägg och vita kläder. Han ropade, ”Kavian, Kavian!” Jag frågade om han talade till mig, och han svarade ”Ja, välkommen.” Jag log av glädje och sa ”Jag vet att du är JesuS, jag älskar dig.” Jesus svarade, ”Du har rätt, jag älskar dig också, Kavian. Berätta för andra att den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig in i det.”

Sedan vaknade jag.

Har jag redan varit i kyrkan?

Åh, jag vill gärna somna om och drömma mina drömmar. Jag vill träffa Jesus igen. Snälla, sömn, kom tillbaka. Snälla dröm, kom igen.

Jag somnar om och drömmer igen.

Jag drömmer att jag är samma lilla pojke igen. Jag börjar springa på gatorna, stannar här och där för att prata med folk. Ibland ropar jag och berättar för folk vad Jesus har sagt till mig. Men folk blir obekväma av mina direkta ord och de börjar skälla på mig. Några kastar även stenar.

Rädd och skadad av stenkastningen flyr jag till skogen och försöker hitta kyrkan och Jesus igen.

Till slut hittar jag kyrkan, men det är konstigt att vinden inte blåser ut ljuset som förra gången, även om det verkar vara samma kyrka.

När jag går in för att prata med Jesus ser jag att han inte är där, istället står en hemsk figur där, som jag inser är Satan. Han kastar också sten på mig och jag flyr från kyrkan.

Jag undrar varför Jesus inte var i kyrkan och varför Satan har tagit hans plats.

Gråtande, trött och hungrig tar jag lift med en hästvagn som är på väg till staden.

Jag frågar folk om de vet var jag kan få mat och dryck, eftersom jag är hungrig och törstig. De pekar mig mot en gata som heter Vasagatan. Där ser jag många hemlösa som står i kö för att få mat. Jag ställer mig i kön. Framför mig står en hemlös man i slitna kläder och trasiga skor. Medan jag betraktar honom och andra känner jag plötsligt en hand på min axel. Jag vänder mig om och där står Jesus.

När jag ser hans leende frågar jag: ”Jesus, var har du varit? Jag har letat efter dig överallt, även i kyrkan, men du var inte där. Vad gör du här i kön bland de hemlösa och hungriga?” Jesus svarar: ”Kavian, detta är min verkliga kyrka. När man ger mat till den hungrige, vatten till den törstige, kläder till den fattige och hjälper den hemlösa, då har man hjälpt mig och jag finns där.”

Jesus lägger sina händer på mina ögon och plötsligt ser jag några år in i framtiden. Där är jag, Kavian, mitt i Vasagatan och hjälper de hemlösa och fattiga. Jag går fram och erbjuder Jesus mat och kläder. Sedan vaknar jag ur drömmen.”

Efter det går jag till kyrkan varje dag.

-Kavian Ferdowsi

Dela artikeln på social media


Skriv en kommentar✍️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *